10X Arenas Nyhetsbrev #4 del 2 av 2: Vägskälet vid Skellefteå

​
​

Hej Reader.

​
10X Arena är ett levande labb för aktivt lärande om exponentiell klimatomställning. Detta nyhetsbrev publiceras tio gånger om året och har syftet att sprida kunskap om hur vi som individer och samhälle kan uppfinna den framtid vi vill leva i.

​
Om du inte har läst det första nyhetsbrevet i denna artikelserie så är det bara att klicka här. I det brevet ger vi en överblick på Energi-Triangeln som koncept och belyser värdet med denna strategi för klimatomställning.

​
Om du vill se till att få alla framtida nyhetsbrev rakt in i din inbox, skriv upp dig här.

​
​Biobränslen mot batterier: varför Sveriges energimässiga framtid går att finna vid ett vägskäl utanför Skellefteå

​

​
Utanför Skellefteå bygger svenska bolaget Northvolt, grundat 2016, en fabrik som inom kort kommer att producera kopiösa mängder batterier av typen lithium-jon. Det kommer att vara Europas största fabrik av sitt slag och en av grundarna, Peter Carlsson, har ett förflutet på Tesla.

Northvolt är spjutspetsen på en ny och snabbt expanderande svensk industri - energilagring, den sista pusselbiten för att klara av den exponentiella klimatomställningen. Titta gärna på denna utmärkta intervju där Peter intervjuas av Robert Llewellyn från Fully Charged.

I förra månadens artikel pratade vi om elektrifieringen av nästan alla samhällsfunktioner. Industri-giganter såsom SSAB, LKAB, Scania och många fler har tydligt signalerat att all deras produktion skall drivas av elektricitet.

Allt sammantaget kan detta innebära att vi i Sverige går från att idag konsumera 159 terrawatt-timmar om året till att behöva över 310 TwH år 2045. Om merparten av denna elektricitet ska komma från förnybara källor så behövs en gigantisk utbyggnad av vår förmåga att lagra el.

Batterier, vätgas och andra mer exotiska lösningar finns på detta - mer om det i del 1 av denna artikel från förra veckan.

Denna artikelserie beskriver varför detta scenario är tekniskt möjlig, men inte alla ser det så. Det branschöverskridande regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige publicerade tidigare i år 21 färdplaner från lika många industrier om hur de vill uppnå fossilfrihet och vad de behöver från staten för att göra det.

Elbranschen, transportindustrin, flyget, sjöfarten, byggbranschen, gruvindustrin med flera har här presenterat sina strategier för att uppnå en definition av fossilfrihet.

Vad som blir uppenbart när du läser dessa färdplaner är att dessa branscher uppmanar riksdag och regering att skapa tydligare regler och snabbare processer, då den ekonomiska kostnaden för att vänta på besked gör det svårt att skynda framåt.

Vi delar denna uppfattning. Däremot delar vi inte synen på vad fossilfritt innebär enligt många av dessa färdplaner.

I Sverige är vi välsignade med stora mängder skog, och har därför potentialen att utvinna stora mängder biobränsle. Det finns många sorters biobränslen - allt från rent skogsavfall (används ofta i fjärrvärmeverk) till raffinerade produkter såsom biodiesel.

Enligt svensk lagstiftning är dessa bränslen klassade som fossilfria, i och med att materialet inte kommer från fossilerade kolprodukter (alltså olja, kol eller naturgas) utan har uppstått i nylig tid i form av skog eller annat biologiskt material.

Det väsentliga är dock att förbränningen av biodiesel är en källa till utsläpp, både av växthusgaser och andra föroreningar. Som bäst är biobränslen, i synnerhet för framdrift av fordon, ett mindre dåligt alternativ till oljebaserade produkter. Som värst är det ett direkt hinder i vägen för att uppnå faktisk klimatomställning.

10X Arena har denna uppfattning, men mer avgörande är att EU av allt att döma ser liknande på saken. Få medlemsstater i europeiska unionen har lika mycket av en skogsindustri och vattenkraft som Sverige, och därför är majoriteten av EU-medlemmarna tvungna att bygga sina strategier för klimatomställning på antingen förnybara kraftkällor (sol och vind) och/eller kärnkraft.

I Bryssel ser man inte lika förlåtande på Sveriges (och nio stycken andra medlemsstaters) användning av såväl biobränslen som vattenkraft i och med att båda dessa energislag har en stor och tydlig miljöpåverkan.

Därför framstår Northvolts satsning utanför Skellefteå som ett vägskäl för Sverige.

Mitt i skogen står en snart färdig batterifabrik som ger tyngd åt ett löfte om att kunna bygga vad vi kallar energi-trianglar i våra samhällen - där förnybar energi kopplas ihop med energilagring och möjliggör en helt elektrisk infrastruktur.

Det är den ena vägen vi kan gå enligt både oss och andra, och den väg som vi bedömer att EU stakar ut med sina biljoner euro i den Gröna Given. Den andra vägen leder oss tillbaka in i skogen, till en energimix som förlitar sig på fortsatt förbränning och utsläpp av koldioxid.

Det är ett val mellan det nya och det bekanta, mellan det exponentiella och det linjära.

​
​

Lärkurvor: konsten i att lita på data

​
I denna artikelserie har vi redan talat om Wrights lag. Den innebär i all enkelhet att varje gång du dubblar produktionen av någonting så sänker du priset för varje enskild sak med cirka 20%.

Vi finner det vara ett allmänt vedertaget faktum att produkter blir billigare ju fler sådana du producerar, men vi upplever också att det råder brist på medvetenhet om vad detta innebär i praktiken på en tioårsperiod:

Rätt svar är att priset gick ner 85%. Wrights lag gör det möjligt, om du har historisk data på produktionsvolymer och pris, att räkna ut när något som är dyrt idag blir billigt nog att ha en omkullkastande effekt på rådande status quo.

Utmärkta Warp News gjorde nyligen en undersökning (dessvärre dold bakom en betalvägg, men det är enligt oss väl värt 100 kr / månaden) i ämnet och ställde en fråga:

10X Arena har tagit fasta på den forskning som belyser att vi människor är “biologiskt programmerade” genom evolutionen att se förändring som linjär, det vill säga att den fortsätter i stadig takt. Vi saknar förmåga att intuitivt greppa vad en tilltagande förändringskurva innebär.

Det krävs en aktiv intellektuell ansträngning för att förstå vad exponentiella kurvor såsom Wrights lag har för effekt, och frestelsen att avfärda den grad av förändring som tornar upp sig blir då stor.

Detta är anledningen, anser vi, till att de flesta personer och därmed också våra organisationer underskattar hur mycket teknisk förändring som kommer att ske innan slutet av innevarande årtionde.

Frågan blir då till vilken grad detta perspektiv råder inom svensk industri och regering. Låt oss analysera färdplanerna som ryms inom Fossilfritt Sverige för att se om de präglas av linjärt eller exponentiellt tänkande enligt Wrights lag.

​
​Fossilfritt Sverige: ett halvfullt glas av försiktighet

Fossilfritt Sverige är som tidigare nämnt ett initiativ från regeringen och ett verktyg för att uppnå målet att Sverige skall bli världens första fossilfria välfärdsland. Genom att skapa dialoger mellan företag, kommuner, myndigheter och andra aktörer vill initiativet skapa samverkan och konkreta strategier för hur detta ambitiösa mål ska uppfyllas.

Tidigare i år presenterade Fossilfritt Sverige färdplaner från 21 olika industrier, där dessa parter tydliggör vad de åtar sig att göra och vad de behöver från regeringen för att lyckas. I förordet skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, så här:

Utmaningen nu är att få pusslet med 21 färdplaner att gå ihop. Det gör det inte idag. Lösningarna som lyfts fram för att bli fossilfria är i första hand effektivisering och att byta ut fossila bränslen mot el och biobränsle.

Men när Fossilfritt Sverige summerar behovet av bioresurser i de olika färdplanerna räcker inte den svenska skogen och jordbruket till. När det gäller el är det inte så mycket mängden el som behovet av att snabbt öka nätkapaciteten och hyvla ned effekttopparna som är flaskhalsen.

Hemläxan till riksdag och regering är att genomföra en politik som generellt minskar riskerna för investerare. Det handlar i första hand om att lägga fast långsiktiga blockövergripande mål men också direkta investeringsstöd.

Vi håller helt och hållet med Svante Axelsson, och vill tipsa den nyfikne om en intervju med honom från Energistrategipodden.

Han gör den korrekta analysen att industribolag, energibolag, transportnäringen och andra stora energislukare ser stora risker i att göra de investeringar som krävs för att uppnå fossilfrihet i sina verksamheter.

Flygindustrin är tydliga i sin färdplan om att de kan garantera fossilfrihet år 2030 (sida 24 i dokumentet om Fossilfritt Sveriges färdplaner), om det bara fanns tillräckligt med biobränsle. Sjöfartsnäringen har ett snarlikt budskap (sida 50).

Skogsnäringen ämnar öka produktionen av biobränsle från dagens 1 terawattimme/år till 10 TwH år 2030 (sida 30). Åkerinäringen ser biodiesel som en förutsättning för sin fossilfria färdplan, då detta bränsle går att använda i befintliga fordon (sida 37).

Dock upplever åkerinäringen att “efterfrågan på fossilfria transporter är större än betalningsviljan”, och uppmanar staten att med politiska medel sänka kostnaden för att använda biobränsle och/eller sätta upp barriärer för aktörer som kör med fossila drivmedel.

På personbilssidan är ambitionen alarmerande låg, då denna sektor vill att laddhybrid-bilar (som alltså både har en elmotor, ett batteri och en förbränningsmotor) skall klassas som miljöbilar inom ramarna för fossilfrihet (sida 64).

Elbranschen väljer i sin färdplan att inte uttala sig om någon specifik teknik, men är i stället desto tydligare med att de från riksdag och regering behöver snabbare tillståndsprocesser och snabbare investeringscykler för att kunna göra Sverige fossilfritt år 2045 (sida 61).

Vi rekommenderar dig att läsa Fossilfritt Sveriges färdplaner, då detta dokument berättar vad våra företag tror om framtiden och hur de planerar för den. Om vi skulle välja ett ord för att sammanfatta dessa 83 sidor av färdplaner så vore det “försiktighet”.

Svante Axelsson verkar ha observerat detsamma då han i sin uppmaning till regeringen begär omfattande medel för att sänka riskerna för investeringar i nya lösningar.

Trots att begrepp såsom Wrights lag och lärkurvor tveklöst är vida känt hos många av de företag som bidragit till Fossilfritt Sveriges arbete så ter sig detta inte prägla de strategier som tagits fram (även om Svante själv pratar om just detta i intervjun länkad ovan).

Istället ger flertalet av färdplanerna intrycket av att förlita sig på det de känner till och sådant som kan ge omedelbara resultat utan krav på att förändra grunden i sin verksamhet. Biobränsle är inte bara en källa till luftföroreningar och utsläpp av växthusgaser, det är framförallt en ändlig resurs som vi inte på kort nog tid kan reproducera.

Solen och vinden har vi mer av än vad vi kan göra av med, men ett på biobränsle drivet Sverige skulle kvickt resultera i ett land av kalhyggen vi inte vill leva i.

Vad som också är tydligt är att EU, vars Gröna Giv ämnar omsätta biljoner euro i en för klimatet positiv återhämtning från pandemin, inte gillar vare sig biobränsle eller vattenkraft. Vägskälet vid Skellefteå får därmed geopolitiska dimensioner - valet mellan skog (samt vattenkraft) eller batterier sätter den europeiska unionen på prov.

Antingen får Sverige vika sig för vad majoriteten av EU anser är rätt, eller börja distansera sig från detta samfund för att gå sin egen väg.

​
​

Energi-Triangeln: ett stålbad med exponentiella fördelar

​

​
10X Arena argumenterar här för en annan färdplan mot ett samhälle där nettoutsläppen av koldioxid är neutrala, och rentav kan vara negativa.

Energi-Triangeln är denna strategi, och jämfört med vad som publicerats av Fossilfritt Sverige är det en till synes djärv plan som bygger på vad en del skulle klassa som teknikoptimism. Så är icke fallet.

Detta vårt inlägg i policy-debatten om hur vi uppnår klimatomställning är alltigenom byggt på data och ett systemtänk där historiskt sett helt skilda områden (energiproduktion, distribution och förbrukning) fogas samman till en ny helhet.

Vi vill uppmana till att ifrågasätta rådande praxis och experimentera med alla de verktyg som nu står oss till buds, och inte bara de vi är bekanta med. Som Anders Östlund, VD för Öresundskraft, säger så är behovet av “regulatoriska sandlådor” stort - ställen där vi kan testa nya affärsmodeller.

Låt oss bygga sådana, och se var lärkurvorna tar oss.

Vi säger inte att det är lätt, bara att det är genomförbart. Energi-Triangeln består av tre komponenter: förnybar elproduktion (sol- & vindkraft), elektrifierad förbrukning (transport och övrigt) och storskalig lagring av el och annan energi.

Först när alla tre av dessa komponenter finns på plats blir systemet robust, resilient och värdefullt för både ekonomi och klimat. Detta är stålbadet - att skapa infrastrukturen, affärsmodellerna och regelverken för att fullt utbyggda energi-trianglar skall uppstå i och mellan våra samhällen.

Fördelen är att dessa tre komponenter alla seglar uppför exponentiella utvecklingskurvor. Den förnybara elproduktionen från sol- och vindkraft följer detta mönster.

Elektrifieringen av transporter gör det likaså. Utvecklingen av energilagringskapacitet, i synnerhet när det kommer till litium-jon batterier, gör det absolut. När du har alla tre på plats - i ett bostadsområde, i en stad eller i en region - har du visserligen fått göra stora investeringar, men kan då åtnjuta rent ut sagt exponentiella fördelar.

Du kan då fånga stunder av energi-överflöd, och göra saker som idag inte går att ens överväga. Värm upp utesimbassängen mitt i vintern. Gör utvinningen av Bitcoin miljövänlig.

Förse hela din stad med grönsaker odlade under jord med lagrad energi från solen och vinden. Lagra el skapad av sommarens sol och vind i sand i form av värme och använd under vintern.

Eller fånga in miljontals ton koldioxid direkt från atmosfären och gör cement av den. Helt nya affärsmodeller, för den som stålbadar sig fram och kan ha ett grepp om helheten.

Detta blir ämnet för den femte och sista delen i denna artikelserie - vad som går att vinna, för både miljö och ekonomi, genom att välja en färdplan som fyller sina segel med exponentiella lärkurvor och vill bygga nya system där gamla stuprör inte räcker till.
​

---

​

Vi hörs igen den 10:e juni, men tveka inte att svara på detta email om du har frågor eller vill debattera kring innehållet i dessa artiklar.

​
Med hopp om bättre batterier,

- Sebastian och Fredrik

​
​